Snart påsk.

Hej igen, var en vecka sen jag skrev här och det beror mycket på att jag dels inte mått så bra och att det inte hänt så mycket.
Fick i förra veckan pratat med smärtsköterskan på Rehab, vi beslutade att pröva att sänka Lyrican med 25mg så får vi se hur det går. Man behöver inte käka mer medicin än nödvändigt och jag har fått rätt bra koll på hur jag skall dosera Tiparolen och Panodilen, vi skall höras igen efter påsk och utvärdera hur det går.
Jag var även hos min sjukgymnast på Rehab i måndags, vi körde några nya småövningar och så fick jag akupunktur, det hjälper mig att slappna av i käke och halsmuskler.
Facket hörde inte av sig så jag ringde och stötte på lite så i måndags hörde dom av sig, blev inte så mycket klokare av det, men vi fick bestämt att arbetsgivaren skulle ringa och bestämma en tid för förhandling. Jag vill gärna komma till ett avslut med den biten så är det lättare att gå vidare, finns ingen mening med min anställning i detta läge. Idag ringde min arbetsgivare och sa att han hade försökt få tag i rätt person på facket men det är tydligen inte så lätt, det verkar som det är samma sak överallt när man skall ha fatt i någon, det är nästan omöjligt, jag vet inte hur många timmar jag har tillbringat i telefon för att få tag i olika personer. Vi avvaktar till början på nästa vecka och ser om dom hör av sig annars får vi jaga dom igen.
Annars var helgen trevlig, vi var och besökte ett par bekanta som vi haft som grannar tidigare men som flyttat upp en bit utanför Ängelholm. Vi hade jätte trevligt med god mat o dryck och en hel del att snacka om, problemen kom dagen efter när vi sovit över, kände det på morgonen när jag vaknade att det inte skulle bli så trevligt framöver. Det är bara så att man inte sover som man skall när man inte har sin egen säng och kudde.
Vi fick iallafall passat på att hälsa på min bästa kompis i Ödåkra på vägen hem, han behöver lite uppmuntran eftersom han tror att han är 20 år fortfarande och därmed är gipsad i 8 veckor! (Snart 44 år också skall han spela badminton… ja vad säger man??), det slutade med en avsliten hälsena. Så nu sitter han där i Ödåkra och kan knappt ta sig fram för egen maskin, aj aj aj.
Väl hemma blev det till att kurera sig på bästa sätt, värktabletter, min egenhändigt sydda vetekudde och mycket vila, där ser man hur lite det skall till för att man skall förstöra flera dagar framåt. Men man får se det så att man har haft trevligt och roligt med sina vänner och det var ett av mina mål på smärtrehab, att bli mer harmonisk.
Nu skall jag ta en paus så jag återkommer, ha de bra/Mats