Läs även andra bloggares åsikter om whiplash, värk, rehab, smärta, långtidssjukskriven

Snart påsk.

Hej igen, var en vecka sen jag skrev här och det beror mycket på att jag dels inte mått så bra och att det inte hänt så mycket.
Fick i förra veckan pratat med smärtsköterskan på Rehab, vi beslutade att pröva att sänka Lyrican med 25mg så får vi se hur det går. Man behöver inte käka mer medicin än nödvändigt och jag har fått rätt bra koll på hur jag skall dosera Tiparolen och Panodilen, vi skall höras igen efter påsk och utvärdera hur det går.
Jag var även hos min sjukgymnast på Rehab i måndags, vi körde några nya småövningar och så fick jag akupunktur, det hjälper mig att slappna av i käke och halsmuskler.
Facket hörde inte av sig så jag ringde och stötte på lite så i måndags hörde dom av sig, blev inte så mycket klokare av det, men vi fick bestämt att arbetsgivaren skulle ringa och bestämma en tid för förhandling. Jag vill gärna komma till ett avslut med den biten så är det lättare att gå vidare, finns ingen mening med min anställning i detta läge. Idag ringde min arbetsgivare och sa att han hade försökt få tag i rätt person på facket men det är tydligen inte så lätt, det verkar som det är samma sak överallt när man skall ha fatt i någon, det är nästan omöjligt, jag vet inte hur många timmar jag har tillbringat i telefon för att få tag i olika personer. Vi avvaktar till början på nästa vecka och ser om dom hör av sig annars får vi jaga dom igen.
Annars var helgen trevlig, vi var och besökte ett par bekanta som vi haft som grannar tidigare men som flyttat upp en bit utanför Ängelholm. Vi hade jätte trevligt med god mat o dryck och en hel del att snacka om, problemen kom dagen efter när vi sovit över, kände det på morgonen när jag vaknade att det inte skulle bli så trevligt framöver. Det är bara så att man inte sover som man skall när man inte har sin egen säng och kudde.
Vi fick iallafall passat på att hälsa på min bästa kompis i Ödåkra på vägen hem, han behöver lite uppmuntran eftersom han tror att han är 20 år fortfarande och därmed är gipsad i 8 veckor! (Snart 44 år också skall han spela badminton… ja vad säger man??), det slutade med en avsliten hälsena. Så nu sitter han där i Ödåkra och kan knappt ta sig fram för egen maskin, aj aj aj.
Väl hemma blev det till att kurera sig på bästa sätt, värktabletter, min egenhändigt sydda vetekudde och mycket vila, där ser man hur lite det skall till för att man skall förstöra flera dagar framåt. Men man får se det så att man har haft trevligt och roligt med sina vänner och det var ett av mina mål på smärtrehab, att bli mer harmonisk.
Nu skall jag ta en paus så jag återkommer, ha de bra/Mats

Nästa steg efter Rehab.

Nu är jag igång med nästa steg efter Rehab, inte för det har hänt så mycket denna vecka, men ändå! Jag har försökt att tänka på det vi lärt oss på smärtrehab, men det är inte så lätt att överföra allt till sin vardag.
F-kassan har hört av sig angående avstämningsmöte tillsammans med arbetsförmedlingen, vi skall ha första mötet den 7/4-08 så får vi se vad det ger.
Annars tog det ett par dagar att landa efter förra veckan som var ganska intensiv och påfrestande, så det blev mycket vila i helgen. I måndags var jag och besökte mitt arbete, det vankades smörgåstårta och det får man inte missa, ganska skönt också att snacka lite med dom på jobb.
Facket skulle ringt i måndags eller tisdags men jag har inte hört ifrån dom ännu, tänkte ringa imorgon och höra mig för. Skall även ringa smärtsköterskan på Rehab och höra om min medicin, kanske kan jag prova att minska dosen av Lyrica, man behöver inte käka mer än nödvändigt.

Skickade några mail till dom i gruppen som hade mailadresser, har fått några svar och det är roligt om vi kan hålla kontakten.
Jag återkommer, ha de bra/Mats

Sista dagen på smärtrehab.

Började dagen med mitt IRP möte och det gick jättebra, fackrepresentanten missade platsen men vi löste det med att han var uppkopplad via min mobiltelefon. Teamet redogjorde för f-kassa, facket och arbetsgivaren om deras bedömning av mig under dessa 5 veckor. Det bestämdes att jag skulle arbetsrehabiliteras och börja på lägsta 25 %, det innebär att f-kassan och arbetsförmedlingen skall hjälpa mig att hitta något arbete eller utbildning eftersom jag inte kan fortsätta som lastbilschaufför. Jag blev också berättigad till rehabiliteringsersättning vilket innebär "vad jag förstår" att min ersättning blir oförändrad från f-kassan, detta skall då vara i 1 år. Det är alltså inte aktuellt för mig att gå tillbaka till jobbet som chaufför och det känns lite konstigt, jag har sysslat med det nästan hela mitt vuxna liv. Det kommer att bli förhandlingar mellan mitt fack, mig och min arbetsgivare vad det gäller min anställning, som det ser ut idag så har min arbetsgivare inget annat arbete att omplacera mig till, så det lutar åt att jag blir uppsagd pga. arbetsbrist. Men jag ser positivt på framtiden och ser detta som ett tillfälle till nystart, jag hoppas att jag skall få en bättre balans mellan familjeliv, fritid och arbete. Förhoppningen är att jag skall komma upp till 50 % om 1 år under förutsättning att det fungerar för mig, det beror mycket på vilket sorts arbete eller utbildning som jag kan få naturligtvis. Känns lite konstigt när dom börjar tala om ev. tidsbegränsat sjukersättning för dom återstående 50 %. Jag har arbetat "minst" 100 % hela mitt liv, och jag är ändå "bara" 43 år gammal, så därför känns det lite märkligt. Men som sagt, positivt tänkande, träffa nya människor, kanske få ett jobb inom ett annat område som både är intressant och roligt, det blir en ny utmaning som jag ser fram emot. Vi fick på arbetsterapin se våra filmer som gjordes första och sista veckan, vi valde att se dom ihop för att vi skulle se hur andra gjorde och att vi kunde diskutera det. Helt otroligt vilken skillnad det var, vardagliga saker man inte tänkt på hur man gör hade ändrats till det bättre, man lyfte och rörde sig på ett helt annat sätt. Visserligen mycket kvar att jobba med, men man ser att man tänker på ett helt annat sätt, tanken finns där alltså.
Annars var det en vemodig dag, gänget i vår grupp har varit helt underbara, vi har haft roligt och stöttat varandra så mycket vi har kunnat, så det kändes lite vemodigt att det är slut. Vi lovade att vi skulle träffas till sommaren och sen har vi även uppföljningen i programmet, vi träffas igen den 15-16 maj för uppföljning inne på smärtrehab.
Jag återkommer, ha de bra/Mats.

Snart slut på smärtrehab.

Igår var vi lediga, det var ingen rolig ledighet. Vi skulle köra och handla mm men efter att min smärta ökat måndag och tisdag så var jag helt slut på onsdagen. Jag steg upp vid halv8 tiden, läste lite i tidningen, satt lite vid datorn samt gick o småpillade lite, men när min fruga kom hem vid halv12 tiden så var jag helt slut i hela kroppen och huvudet. Jag sa till frugan att jag går och vilar en stund, ”en stund” blev till nästan 17.00, gick upp o käkade lite och tog en dusch, såg fotbollen på tv sen var det god natt, sov till nästan 7 på morgonen, detta är inte normalt. Det tar så fruktansvärt på krafterna när jag haft en smärttopp. Jag har känt av det även idag men som tur var så hade jag en kort dag på smärtrehab idag. Körde frugan till affären så hon kunde handla medan jag var och fick min massage, gud va skönt, har inte fått massage på 5 veckor så det var helt underbart. Hämtade frugan vid affären sen bar det hem så kunde jag vila lite innan maten.
Det var som sagt lugnt på Rehab idag, började med fys och då räknas promenaden från parkeringshuset, så det var bara att stretcha lite när jag kom dit. På sjukgymnastiken gick vi igenom våra program och avslutade med avspänning.
Känner mig lite nervös för morgondagen, då har jag mitt IRP möte med f-kassan, facket och arbetsgivaren, känns tryggt och skönt att ha teamet bakom sig. Det är här som man får reda på lite vad som kommer att hända senare, framförallt så får f-kassan, arbetsgivaren och facket reda på hur teamet på smärtrehab bedömer min skada, och det är bra för då vet dom lite hur dom skall agera i framtiden. Skall bli intressant att se hur vårt system fungerar vad det gäller arbetsrehabilitering, jag själv ser bara positivt på framtiden och det som kommer att hända, och kommer att göra allt för att få en fungerande tillvaro både vad det gäller familj, fritid och arbete.
Jag återkommer, ha de bra/Mats.

Tisdag sista veckan.

Jag började dagen med mitt sista enskilda samtal och det var med sjukgymnasten, hon är även team ledare för vår grupp. Det kändes bra tycker jag, vi fyllde på listan med saker jag behöver öva mer på och saker som jag tyckte att jag var en bit på vägen med, fick även här lite tips om fler saker jag kan använda som ”grindstängare”. Här ingår även ett rörelsetest som vi också gjorde första veckan vi kom hit, där var en betydlig skillnad, hon tyckte det såg ut som jag jobbade mycket med min kroppshållning och det är precis vad ett av mina mål var från början. Nu är det så att det inte är samma sjukgymnast som hade gjort det första testet som utförde detta, det är för att dom skall få två olika åsikter om det. Ett nytt fystest var också en del, jag hade förbättrat min kondition så mycket att jag får göra om testet med högre belastning på uppföljningen, min puls steg inte så mycket som den bör göra, det känns väldigt bra.
Idag på smärthanteringen fortsatte vi med det vi påbörjade igår, vi fick då fylla i ett papper om vad vi tyckte att vi hade lärt oss och vad vi behövde jobba mer på. Sedan fick vi var och en berätta vad vi skrivit ner och samtidigt gjordes en lista för var och en av personalen, detta blir också en av grunderna till slutbedömningen. Jag tycker personligen att det är skönt att prata och diskutera om mina erfarenheter, men alla känner inte så och jag tyckte att en i gruppen var modig och stark som sa att han inte ville göra detta, det var hans sätt att dra en gräns och säga nej, mycket modigt.
Annars har jag haft 2 dåliga dagar vad det gäller smärtan, idag var det ohållbart efter middagen och jag tvingades till slut att ta extra värktabletter och vila det mesta när vi hade sjukgymnastik i grupp. Jag tror att jag la grunden till det redan i lördags, det blev en långtur i personbilen och det är inte bra, men det var för en god sak så då känner jag att det är lättare att stå ut med den ökade smärtan. Vi är lediga imorgon onsdag så då får jag passa på att vila upp mig.
Ha de bra, jag återkommer/Mats.

Måndag sista veckan.

Sista veckan, börjar kännas lite vemodigt att det snart är slut. Jag tycker att vi har fått väldigt bra kontakt inom gruppen, vi har roligt tillsammans och kan skämta om det mesta. Vi lär oss mycket av varandra och stöttar varandra så mycket vi kan. Vi har pratat om att vi skall försöka träffas till sommaren och grilla eller något, kan vara roligt och nyttigt att se hur alla har gått vidare och hur man har lyckats praktisera detta vi lärt oss här under 5 veckor. Vi träffas också i maj efter ca 8 veckor då vi skall hit igen för uppföljning. Har varit skoj och positivt att träffa och prata med andra som är i samma sits som man själv är i.
Nu sista veckan kommer vi att ha mycket individuella samtal som jag skrev tidigare, jag började med min arbetsterapeut i fredags och idag har jag haft samtal med vår kurator och vår läkare. Hos kuratorn fick man lite mer kött på benen om vad som kommer att hända efter programmet. Hur det blir med min anställning som jag har idag vet jag inte riktigt ännu, men det lutar väl åt att jag inte kan återgå till mitt gamla jobb som lastbilschaufför. Då kommer nästa fråga, vad skall jag då hitta på? Har väl lite idéer om vad jag skulle vilja göra men det är svårt, man känner att man behöver hjälp av någon som kan den biten bättre. Med hjälp av bedömningen ifrån Rehab så har f-kassan och arbetsgivaren ett stort ansvar för att hitta en lösning som fungerar, vad man skall göra och i vilken omfattning.
Hos läkaren gick vi igenom mina mediciner och vem som tillsvidare skall stå för eventuell sjukskrivning, vi är fortfarande i programmet fram tills uppföljningen i maj och alla har individuella lösningar fram till dess. Vi pratade också om hur jag hade upplevt tiden inne på Rehab och vad jag tyckte hade varit positivt och negativt, jag fick även tillfälle att ta upp saker som jag själv hade frågor om, allt detta kommer som sagt att sammanfattas i den slutgiltiga bedömningen. Jag kommer att ha vidare kontakt här inne med sjukgymnast och smärtsköterska, det känns tryggt.
Jag återkommer, ha de bra/Mats.

Fredag vecka 4.

Hurra för mig!! Jag har fått färdig min vetekudde idag på arbetsterapin, den blev riktigt bra om jag får säga det själv, den fungerar åtminstone. Som jag skrivit innan så är vecka 4 en repetition på allt som vi lärt oss, det gäller att nöta in allt så det sitter där automatiskt.
På smärthanteringen hade vi rena teatern, vår läkare och vår psykolog spelade upp olika dialoger om hur en läkare kan agera mot en patient som har intagit rollen som ”barn”. Dom fick till det så realistiskt att tårarna var nära på vår psykolog, inte nog med att dom är bra som läkare och psykolog dom hade nog haft en stor chans på scenskolan också. Det är en väldig skillnad på om man blir bemött av läkaren på ett vuxet/föräldra sätt, än om läkaren agerar som ett barn. Vi såg lite här hur det gärna får växla mellan vuxen och förälder beroende på hur man själv agerar, är man hjälpsökande, skadad eller orolig över något så intar man oftast själv barnrollen och läkaren tvingas då i princip in i föräldrarollen, eller om man själv agerar som vuxen så är det noga att läkaren också intar den rollen så man kan ha en strukturerad, faktabaserad dialog. Detta har man stor nytta av i t.ex. kontakter med myndigheter, f-kassa eller försäkringsbolag, att man själv agerar som vuxen och med auktoritet så blir motparten mer eller mindre tvungen att inta den rollen också, och man kan därmed ha en faktabaserad, strukturerad dialog.
Vi har kommit så långt nu i programmet så det är tid att försöka knyta ihop allt, därför börjar våra enskilda samtal med läkare, kurator, sjukgymnast och arbetsterapeut. Jag inledde med mitt samtal med arbetsterapeuten idag, vi gick igenom mina mål jag hade satt upp när vi började, och diskuterade igenom hur jag tyckte det hade gått. Jag tycker att jag är en bra bit på väg, tanken sitter där att försöka göra rätt, det svåra tycker jag är att praktisera detta i vardagen, att få det att fungera i dom vardagliga sysslorna. Jag fick också lite tips och råd vad jag skall tänka mer på och försöka utveckla, detta kommer sedan att finnas med i helhetsbedömningen som vi får med oss härifrån.
Jag återkommer, ha de bra/Mats.