Vägen mot smärtrehab...

I december 2006 fick jag kontakt med Munira Al-Saadi på vårdcentralen, ny undersökning och med hjälp av Christian Anker-Hansens utlåtande blev det remiss till smärtrehab i Lund.
Munira lovade att hjälpa mig på alla sätt hon kunde (och det har hon verkligen gjort), väntetiden till att komma till en bedömning på smärtrehab var ca 5 månader. Under tiden gick jag regelbundet till sjukgymnast på vårdcentralen och till min massör, jag provade också olika medeciner (antidepressiva) men fick bara biverkningarna inget hjälpte mot smärtan. Det var fortfarande bara Tramadolen ihop med Panodilen som gav mig lindring.
Nästa steg var försäkringskassan och deras utredning, det tog 4 månader innan vi fick samlat alla till ett avstämningsmöte, detta tyckte både jag och min arbetsgivare var lång tid och det påtalade vi på mötet. Då sa både försäkringskassan och mitt fack att det var väldigt kort tid, detta berodde på att jag enligt dom hade legat i som en igel för att något skulle hända (även Munira hade del i detta). Dom hade fall som var upp till 5år gamla, då undrar man genast var vår vård är på väg, man tycker att vikten skulle ligga på att hjälpa alla dom som går långtidssjukskrivna och få tillbaka dom i någon form av arbete. Istället jagar försäkringskassan livet ur dom med alla knep för att få bort dom från sin statistik, hur skall man kunna gå tillbaka till ett arbete om man inte fått någon behandling. Vi kom fram till att vi skulle avvakta besked från smärtrehab och jag skulle fortsätta hos sjukgymnast och massör.
Ca 1 månad innan jag kom in på bedömning testade Munira en medicin mot "epilepsi", hmmm man blev lite konfunderad, men ok vi testar, faktum var att jag i all fall inte fick några större biverkningar så jag fortsatte med den (väldigt låg dos fick jag reda på senare), men Munira var faktiskt inne på rätt spår.
I början av september fick jag en kallelse till "Smärtteamet, Rehabcentrum Lund, äntligen den 27/9 skulle jag infinna mig på rehabhuset i Lund för bedömning av Läkare och kurator, hmmm när dagen närmade sig så växte klumpen i magen, skulle man återigen bli avfärdad och hemskickad med nya värkmedeciner. Fortsättning följer..... /Mats