Smärtrehab.

Dagen kom och på vägen dit blev klumpen i magen bara större, hur skulle det gå - hur skulle jag bli bemött osv, frågorna var många som surrade i huvudet på mig. Jag anmälde mig och satte mig att vänta, en mycket nervös väntan kan man säga. Jag skulle träffa läkare och kurator denna dag (normalt träffar man läkare - kurator - arbetsterapeut och psykolog).
Så kom kuratorn och hämtade mig och jag kan säga att från första stund jag kom dit så kände man att här vet dom vad dom talar om, 1 timme satt jag och pratade och det kändes som 5 minuter.Jag måste ha babblat på som en galning för jag var alldeles torr i munnen efteråt, sen fick jag en liten paus innan det var dags för läkaren, och även där kände jag ett stort förtroende direkt.
Att sitta ner och prata med en läkare 1 hel timme har aldrig hänt mig innan, det har alltid varit att man skall förklara allt på 5 minuter. I slutet av samtalet så gav han mig en liten vink vart det lutade, han sa: Som jag ser det nu så har du nog hamnat på rätt plats. Jag körde hemåt för att fika, skulle tillbaka dit på eftermiddagen när läkaren och kurator hade haft överläggning om jag var kvalificerad för ett rehabprogram. Hmmm, ännu en nervös väntan.
Jag och min fru körde in senare på eftermiddagen eftersom dom vill att man skall ha en nära anhörig med sig in på sammanfattningen.
Vi blev inkallade till läkaren och kuratorn, nu var klumpen i magen stor, då förklarade dom att jag var kvalificerad för deras 5 veckors program, dom tyckte att jag hade hamnat alldeles rätt.
Nu släppte den stora klumpen i magen och känslan av att äntligen få hjälp av specialister går inte att beskriva, för det kan jag säga, att jag har aldrig blivit så väl bemött och omhändertagen.
Nu blev det fart direkt, läkaren ändrade i mina mediciner, kallelse skulle komma till smärtsköterska som håller koll på medicineringen. Som jag sa innan så var Munira inne på rätt spår, jag äter idag en medecin mot epilepsi "Lyrica" och är uppe i en dos på 200mg/dag efter ett speciellt upptrappnings schema. Tiparol 75mg 2ggr/dag i kombination med Panodil 1gr, och även Atarax 25mg 1st på kvällen den hjälper en att komma till ro, det är egentligen en allergitablett som har hjälpt mig att sova mycket lugnare. Låter kanske som en märklig medicinering men den hjälper mig, hade en period vid jul och nyår som var den bästa jag haft på många år.
Kallelse till sjukgymnast damp ner i brevlådan kort därpå, hon är lika trevlig och proffsig som alla andra jag träffar inne på smärtrehab, hon undersökte mig grundligt och har hittat att jag pga smärtan tar ut rörelsen i nacken på fel sätt, så jag går regelbundet till henne och tränar upp muskler i nacken som jag aldrig trodde fanns. (Vad sägs om träningsverk i hakan!!!) Får även akupunktur som också hjälper, problemet är att hitta balansen för hur mycket min nacke tål, har haft flera bakslag men det kan man ta bara man vet att det förhoppningsvis leder till något bättre. Sen har kallelserna ramlat in i jämn takt, psykolog, flera informationsmöte och kompletterande utredning med kurator och arbetsterapeut som skall ingå i smärtteamet under mina 5 veckor. Bara det här att ha någon att prata med och att ha någon att vända sig till när man får problem underlättar ens situation.
Alla ni som hjälpt mig att komma dit jag är idag och läser denna blogg skall ha ett stort TACK.
Fortsättning följer..... /Mats