fredag 25 januari 2008

Ny läkarejakt

Nu kom man till nästa fas, att veta var man kunde få hjälp. Tog kontakt med vårdcentralen i min kommun, men där sa dom att det var företagsläkaren som skulle ta hand om mig. Ok, ringde arbetsgivaren men han visste inte vem eller om vi hade en företagsläkare. Ringde föreningen som min arbetsgivare tillhör men dom visste inte heller, dom kunde beställa tid hos någon läkare men då fick jag stå för kostnaden själv mellan 1500-2500 kronor, hel läkarundersökning. Jaha, vad gör man nu då?? Tog kontakt med vårdcentralen igen och tvingade till mig en tid där efter mycket tjat o skäll, fick ett tips av dom om en företagshälsovård i Lund. Ringde dit och förklarade mitt läge och det gick bra att komma dit, och mitt dumma nöt så avbeställde jag tiden på vårdcentralen. Hade stora förhoppningar när jag steg in på företagshälsan i Lund, men ack vad jag bedrog mig, när hon fick reda på vad det gällde så blev hon som alla andra, dom behandlar en som man hade spetälska eller något värre. Fick en remiss av henne till en läkare som hon sa var specialist på whiplash, Birger Fahger. Wow tänkte jag, det här är ju kanon, han var ju specialist så nu skulle allt ordna sig. Gick dit med stora förhoppningar, men jag lovar att hela Lund hörde mig när jag gick tillbaka till min bil, jag var arg som ett bi. Det visade sig att den enda kopplingen han hade till whiplash var att han forskade i hur många fall av whiplash som utmynnade i fibromyalgi (ca 20%). Han kladdade ner några namn på kotor och en egenhändigt ritad del av ryggraden, klappade mig på axeln o sa hej o tack, min fru satt i väntrummet intill o hörde när jag började höja rösten där inne och som sagt så hörde resten av Lund det senare. När jag kom hem så var jag både ledsen o arg, hade ingen aning om vart jag skulle vända mig. Man kände sig helt utlämnad, då undrade man vart faa.. vårt vårdsystem fanns. Efter mycket diskuterande där hemma med min fru så kom hon på Christian Anker Hansen, vi ringer dit och frågar vad vi skall göra. Han är en ängel, han tog emot mig inom det snaraste och undersökte mig igen. Och till slut så fick vi ordnat en tid på vårdcentralen för han kunde inte göra mer för mig, det måste gå där igenom. Nu hade jag faktiskt kommit en bit på vägen, men detta jag har plitat ner här med telefonsamtal o dylikt är bara en bråkdel av allt, telefonen var ganska varm under denna period, många av er känner nog igen detta och det är rent ut sagt för djäv.... att det ska behöva gå till så här. Fortsättning följer...... /Mats

3 kommentarer:

Anonym sa...

Haha xD cool blogg, fastän du är så gammal :P

Mats sa...

Tack för det, men vaddå gammal??????

Anonym sa...

Det är sant det Camilla Sa.........
Har du tittat i spegeln!
är det därför du inte har något foto??