tisdag 22 januari 2008

Läkarejakten....

Man kan säga att det var här cirkusen började med läkarna. Jag hankade mig fram något år med hjälp av alla sorters värkmedeciner och egenbehandling. Min arbetsgivare (som jag fortfarande är anställd hos) började inse hur ont jag hade, han menade att han kunde höra på mig via telefon hur ont jag hade den dagen. Förmodligen var man mycket irriterad och lättretad har jag förstått i efterhand, då kan man ju bara undra vad familjen har fått stå ut med dessa år.


Han (arbetsgivaren) hjälpte mig med att få massage på ett ställe han själv gick på regelbundet (Rehab i Staffanstorp) som har mycket duktiga massörer, har haft 2 olika där under ca 3-4år och går där fortfarande 1gång var 3dje vecka.


Sista året innan min sjukskrivning var ett rent helvete, på vårkanten 2006 vaknade jag på morgonen och var alldeles ihopknuten, kunde inte ta mig till jobb. Det var till att ringa in till grannen så han fick skjutsa mig till akuten. Där fick jag kontakt med en läkare (Christian Anker Hansen) på ortopedakuten och han undrade hur faaa.. jag hade stått ut så länge, dom knöt upp mig med en rejäl spruta i häcken, sen fick jag gå igenom alla slags prov o tester, skelettröntgen, lungröntgen, ekg o en massa annat. Han skrev också ut en remiss till magnetröntgen och rejäla värkpiller (Panodil Forte 1gr och Tramadol). Blev hemma från jobb någon dag och sen på det igen, klarade väl mig över sommaren tack vare semestern men varje arbetsdag slutade med Tramadol så jag skulle fixa det dagen efter. Helgerna låg jag oftast till sängs för att orka med veckan därpå, sådant kallar jag inte ett värdigt liv.


Den 26 Oktober 2006 bestämde jag mig, nu får det faaaa... vara nog. Då sa jag till min arbetsgivare att nu går jag hem och jag börjar inte igen förrän jag har fått ordenlig hjälp med detta och han höll med mig. Kanske har min situation förvärrats av att jag alltid har varit så fruktansvärt lojal på arbetet det vet jag inte, och det var bara en nackdel förstod jag när nästa fas av "läkarjakt" skulle inledas. Fortsättning följer...... /Mats

Inga kommentarer: